matilda.

innan mamma och pappa flyttade in i det hus som skulle komma att bli mitt barndomshem bodde där en äldre dam som hette matilda.
matilda var slöjdlärarinna och mor till vår granne. vid hennes bortgång auktionerades en del av hennes tillhörigheter ut, däribland en fingerborg i silver där hennes namn stod skrivet och den här klänningen, som vår familj lade beslag på. kjoltyget är av mjukaste bommul, spetsen har hon själv virkat och överdelen har nu, efter snart ett centennium, börjat skifta en aning mot gul.

jag kände inte matilda, jag har inte hört talas så mycket om henne. men mamma har sagt att hon var varm. på ett sätt har hon alltid verkat som ett slags mysterium jag inte lyckats komma överfund med.
när det knäppte i trappan till övervåningen brukade mamma skylla på att det var matilda som levde kvar i väggarna. jag tyckte både att det var läskigt att jag någon dag kanske skulle få syn på en gammal dam med pudervitt hår sitta hukandes i den murkna gungstolen, samtidigt som jag tyckte att det var ganska fint och betryggande att ha någon som fanns där för att vaka över oss. en tant med ett vänligt leende som patrullerade i trapporna.

men någongång måste hon troligtvis ansett hennes tjänster onödiga, för de nötta steg hon brukade bevaka försvann den 24 juli förra året. om hon stannat kvar, hade det inte bara funnits eldbrända ruiner kvar av det faluröda hus jag en gång levde i.

numera hänger klänningen ovanför min säng, både för att jag hoppas att hon skall finna till vår nya lokalisation, och för att den nog är något utav det finaste jag har sett.
så trots att matilda kanske svek oss en gång, känner jag mig ändå paradoxalt tillfreds med att vara döpt efter henne.
på något vis kommer jag alltid kunna relatera till det olösta mysteriet.

Tack så mycket fina du :]

vilken fantastisk historia och klänning!

Vad fint :)

fint

sv: jag tog bort kommentarsfunktionen ja. jobbigt att du känner precis som jag gör och att du har mått dåligt. men det blir väl så, när man går ut gymnasiet, att man behöver en paus, eller att man inte riktigt mår bra. Man kanske behöver ett år där man tar det lugnt och vilar upp sig, men precis som du säger man behöver ett jobb för att få pengar, just nu har jag bara pengar när jag säljer saker på tradera och får pengar av mina föräldrar då och då, för att kunna göra någonting, ja, precis om man bara anstränger sig lite, ska man nog kunna få ett jobb. tack för din pepp rara du! <3 Just nu känns det som om jag kommer gå in i väggen om jag inte gör något vettigt snart, men samtidigt så gör jag ju massa saker på dagarna och sådär, sover inte bara bort dem.



Förstår det där med telefonsamtalen. Det är samma här.



jag vet inte heller vad jag vill bli, jag vill jobba på ett fik, det vore fint och ja, man känner sig fastlåst mellan väggarna och vill komma ur det, men jag tror vi alla människor precis som du säger, har en sån här period i livet.



ja, någon dag finns det nog helt enkelt ingenting att göra och man söker sig till någon produktiv sysselsättning precis som du säger. det löser sig nog för oss båda någon dag. du verkar vara en fin människa, du får berätta när allt löst sig om du vill kan vi mejla eller vad som helst. jag förstår hur du känner. kramar på dig i massor, ta hand om dig med! puss

jag hittade bilden på weheartit, men vet tyvärr inte hennes blogg eller vad hon heter :/

Tack!

Ja, älskar det!

En så fin historia. Och klänningen är fantastisk.

Åh det var det allra vackraste!!

Helt okonstruktiv blir jag nu av all hänförelse, men det var verkligen vackert skrivet om en vacker historia illustrerat med en vacker bild. Så fint!