[instängd]


att vakna av morgonljus.


[att föjla strömmen i det moderniserade samhällets kommersialiserade bild av kärleken:] happy valentine.



den ungefär kanske bästa väggen som finns.









[getty-images, 1950's & 1980's]

när den gråa massan infiltrerar sista droppen ljus



solen skiner idag men trots den lilla glimten blå himmel som förgyller vardagslunket verkar ändå allt ha fastnat  i en grusbelamrad snödriva.

!MEN!

jag har en förfrågan! någon gång smälter isen, vår och sommar susar augusti gör en stormande entré och då vill jag sy:
är det någon som vet, går eller känner någon som går på en bra textilskola? helst folkis. hjälp mig! [famlar efter halmstrån.]
puss och tack på förhand.

hundra fallna hundtårar och en blågrå skymning


på min gata mellan fyra väggar



att vakna upp och liksom tänka att idag kommer bli en bra dag men att istället mynna ut i ett evigt eko.

på trettonde aknut faller julen ut men idka vinterns sista krut, snart tar den slut.


trasig tid: förlorad strid


[att knäcka lossa strängar krossa]


avgrundens folk



boken har funnits i min ägo sedan ett drygt år tillbaka och jag har fortfarande inte läst den. i ett litet antikvariat intill domkyrkan i linköping flydde jag sjukhusväggarna för att escapera den rådande verkligheten, och fly in i ett hav av hundra hämningslösa historier. [bara de inte kom från mig.]
med mig därifrån fick jag i varje fall den här lilla skönheten. så, visserligen kan associationerna ligga till grund för den frånvarande litterära nyfikenheten. alltså faktumet att den fortfarande är oläst.

i rubriken, däremot, drar jag paralleler till en borttappad ungdom i en småstad där vårveckorna spenderades på kullerstensgator, kalla strandklippor och trånga vindsvåningar med en ständig berusning i blodet. visserligen sorg i våra ögon men som i föreningens hetta fick vinet, glädjen och vänskapen att pumpa allt starkare. när den nu levande jag såg sin begynnelse.
och just därför, har jag svårt att finna en vackrare boktitel än just denna.

att så ett frö:


: som sedan växer till åkrar av ideér. de grenar ut i ett enormt kluster av glöd och glädje och jag verkar se möjligheter åt vilket håll jag än vänder. åh, det är så fantastiskt att det inte snöar så förbaskat mycket i göteborg och att jag lyckas sätta ångestfulla nederlag och hjärtekross på båtar dit pepparn växer och att jag äntligen får en knuff i rätt riktning.

har finfina nyheter [eller nyheter som i alla fall jag tycker är himla fina] som jag skall berätta för er när tiden är inne. puss för att ni är söta och finns kvar trots att jag är en fruktansvärt dålig uppdatererska. :*

längs ensliga stigar far jag ensam nya turer


b-producerad lågkreation ångestprestation


unga ben och lövklädd höstbädd


: faller lite



blir lite frustrerad när jag faktiskt inser hur mycket mer beroende jag är av mänsklig kontakt än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

bohemeksem



var och hälsade på finaste vännen på ölands folkhögskola i helgen, bilden är från ett.helt.fantastiskt café i kalmar. det hade 7 små rum med slitna trästolar och allting kändes lite som gammalsvensk 1800-talsdröm möter franska lantnätter. alltså:
lite inspiration till vad som väntar. stay tuned.

[när naturen liksom ekar i bröstet]



förlåt, men jag kan inte riktigt få nog. så länge trädtopparna är röda och löven målar himlen med livscykelns förgänglighet, kommer jag med all min kraft försöka överföra den känslan till den här virtuella knytpunkten.
distansera, eller acceptera. och älska det.

trying to make plaster sexy



vad jag inte gillar är turen i att trampa snett och bryta ett mellanben i foten.

om allt som är bräckligt naket äckligt



[ibland är det skönt att slippa försköna.]

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0