jag antar att ni inte missat lina scheynius.
i fall om att ni gått miste om den mest fantastiska fotografen, nästan någonsin, så får det här verka som en liten påminnelse.
[och det mest sjukaste var att jag nyss upptäckte att hon kommer från min lilla hemstad vänersborg på 30.000 invånare - hennes fotografier har hos mig under flera år framkallat ett åtal salivutsöndringar, också växte hon upp precis runt knuten. vi bor i en väldigt liten, liten värld.]

för två år sedan spenderade jag tio dagar i en stad i norra spanien.


det var lite som att vandra i en skiljevägg mellan the ninth gate och pans labyrint.



olivåkrar, svala tallskogar och gigantiska kloster som legat dolt mellan kurbulenta bergstoppar under århundraden.


ett tjockt dis som oavbrutet andades tätt intill de kalkvita bergväggarna.
en mjuk dimma som sakta sipprade sig in, strax under revbenen.

mamma sydde den här klänningen när hon var i min ålder. himla duktig hon var.
och kragen är ju typ det bästa.

jag vill så mycket. många gånger vill jag lite för mycket, jag vill göra allt och spretar ut åt lite för många håll i mina ideér så att allt slutar i en enda röra av brun sörja. som det blir när man blandar för många vattenfärger.
då när jag tappar bort mig själv är jag alltid tvungen att starta om på nytt och påminna mig om min ursprungliga idyll.
och om jag skulle beskriva mig själv, min stil och mitt skapande utifrån ett enda ideal skulle det onekligen bestå av marla singer, som fenomen.

ända sedan jag såg fight club för första gången har jag hyst en ohälsosam attraktion till marlas destruktiva identitet. den kedjerökande, söndermärglade trasdockan fyller för mig en obeskrivlig estetik som ingen fransyska i världen skulle kunna överträffa.
det är absolut inget fel i sockersött och prydligt. ordnade sjömansränder och röda läppar. men hennes paradoxala cynism talar till mig på ett tilldragande sätt som lämnar mig halvt mållös. ett offer och en ö under samma blekblå hy.

så fruktansvärt vackert. källa/klänning gjord/kortet taget av klara.

på grund av tekniska missöden [för fattig för symaskin] har jag ingen möjlighet att arbeta med något i praktiken för tillfället. men jag skissar, och skissar och skissar, skissar. hoppas kunna föra ner visionerna i tyg och tråd till sommar när jag får tid [avsaknad av sommarjobb], tillgång till en symaskin [gräver ner mig på en gård i dalsland] och lite jävlar annamma i blodet [det är lätt att vara tuff när man kan vila vid sin mammas bröst].