ett tag trodde jag att jag aldrig skulle överleva den här vintern.


men det gjorde jag.

update: och nu ska jag dessutom på festival och allt. kan det bli bättre? [typ nej.] därav kommer det eka tomt här under veckan framöver.
ses vi i borlänge?
puss.

har skräddat en tubklänning med ett rosettliv av ett senapsgultblommigt påslakan.
den känns såndär sensommarhärlig i en slags pettsson och findus-idyll. de böckerna var nog mina favoriter som liten, och ränderna går liksom aldrig ur.

också vill jag bara avlägga ett litet tack till alla er som läser. jag blir så himla himla glad av allt ni säger, att ni faktiskt läser överhuvudtaget och att ni blivit många fler det senaste, fastän jag är så rysligt dålig på att berätta det för er. så, tack.
puss.

det är då man börjar posta bilder på katter som man ska akta sig för att få en föryngrad uppfattning om sig själv som person. men det struntar jag i lite. min mörka kärlek sedan tolv års tid tillbaka, har under de senaste nätterna somnat i takt med mina andetag vid fotändan på min säng. och jag kan inte förneka att jag tycker det är lite fantastiskt att vakna av ett par mjuka trampdynor som varsamt tassar över min mage när gryningsstrålarna når fönsterbläcket.

det slutgiltiga resultatet av det jag lyckades få ihop av spetsgardinen. tillsammans med ett syrenlila liv och ett flätat skärp blev den så här fin. om jag kunde skulle jag ha den på mig mest hela tiden, men jag tror nog att jag väntar till midsommar ändå.

när jag efter att ha inhandlat mitt senaste tillskott av axelbandsprydda vintageväskor skulle hänga den på smideskroken bakom min sovrumsdörr, slogs jag av den absurda mängden bruna läderväskor som redan prydde den sista kvarvarande centimetern av kroken i fråga. det lustiga är att flera av dem erhåller oerhörda likheter. jag skulle gissa på att det här möjligtvis kan vara inledningen på någon slags mani.
men, vad gör det? gamla nötta portföljer kan ju vara det charmigaste som finns.

ett urval från när jag stod modell till en av mina nära vänners analoga fotoprojekt för ungefär ett och ett halvt år sedan. tror nog att jag aldrig sett så fint tagna foton där jag huserar som motiv, så himla duktig är hon. världens bästa rebecka.

på något vis har maskrosen alltid legat mig nära om hjärtat, trots att det är ett envist ogräs som de flesta hobbyodlare innerligt kämpar med att få bukt på.


när jag och min bror var små brukade vi alltid snitta upp stjälken i fyra delar och lägga dem i en smutsvit plastburk med regnvatten, och så förvandlades de sträva stjälkarna till små lena krumelurer. har ni provat? jag får visa er någon dag.


och det bästa vore ju självklart om knoppen alltid kunde se ut såhär, som ett litet fluffigt moln. ett moln som oavbrutet svävar strax ovan väldiga hav av gröna sommarängar.

köpte den här klänningen på second hand för en femtiolapp för ett par veckor sedan. föll pladask för tyget som kändes lite trollmor på något vis. den hade dock en hemskt tråkig modell. drop-waist, puffärmar, och så var den alldeles för stor helt enkelt.


efter en liten remake såg den ut så här. kjolförkortad, ärmavtagen och rygghålsklippt.


och spetskragesmyckad. kragar är nog min senaste nyförälskelse, så fint så fint.

plötsligt en dag dök det stiligaste fotot jag någonsin skådat upp på vitrinskåpet i vår hall. det visade sig att soldaten till vänster föreställer min plastpappas far under tiden då han tog värvning. har ni sett något tjusigare?