ett djur.


upptäcker gälla ljud och ord som NACKSKOTT och FITTHUVUD eka mellan väggar till ensamma rum, önskar galla åt svidande vener när jag återinlever skämda skrymslen som blottats i mitt huvud. - mer ofta än sällan talar jag högt för mig själv när mitt nyktra sinne erinrar mig om missprydande aktioner från mitt förflutna. ifrågasätter varför det inte existerar spärrar som förhindrar utgående sms mellan 01-06 under berusade gryningstimmar.
mitt liv är som en malplacerad pariodi av den dekadenta misären; i likhet med nina hemmingssons verser är jag en fet flicka med tomma ögon och lugg som, mer än allt i hela världen egentligen, bara vill känna en kuk i mig.

förhindrade luftvägar



det bor ett dis i mitt hus som berusar mig i ett kroniskt sömndrucket tillstånd. min säng är min tillflyktsort och jag bryr mig inte ens om att jag vänder på dygnet när jag spenderar fjorton av tjugofyra timmar mellan mina lakan. jag har tappat bort dagarna, de befinner sig under mina ögonlock, som uppluckrade avlagringar i en periferi av den där rutinen som gick förlorad någonstans i mitten av december.
det finns ingen depression. men, det finns ingen förväntan, ingen förhoppning och inga kommande månader. lever i en värld av trollkarlar, hippogriffer och magiska bakgårdar som döljer främmande världar: har praktiskt taget förlorat mig i potters förtrollade kommers och somnar med sjuhundra sidor hogwarts intill huvudkudden kring gryningstimmarna [rödkantade ögon].
mitt favoritumgänge är stjärnorna och jag, i en senapsgul jacka med gammalt blod innan ärmfodret, nakna ben och en för hastig död mellan fingrarna.

- jag vet ännu inte om det är en rädsla eller en förnekelse jag har hittat en antydan av i ett skrymsle intill hjärnbarken. det enda jag vet är att jag  inte vill tänka på framtiden.


jag är så glad att jag inte är lessen.



och när jag trycks ned under isen är jag så lessen att jag inte är glad. [höst.]

det visuella i att ta farväl av ett kalt rum med mjölkvita källarväggar.


[och det enda jag känner uppför min sträva ekträtrappa är grönsåpsskurade trasmattor och hög höstluft genom skira spetsar.]



förnimmar dallrande förväntan i luften och räknar timmarna till småland.

ekar du lika tom som jag? [ödehus]


inhalera dun och mjölk:



okej för att jag har kommit in i en romantiserad blomning men det är ju bara för att kulörta växtatomer ÄR sommar. framförallt de som virvlar i små små små mjölkvita puderblad. som svällande moln ovan en mikroskopisk gräsrotsvärld.

att få komma hem till åtta mjuka tassar.



den konstanta illusionen.



för er som inte redan märkt har jag bytt header, så att hela bloggen känns lite mer såhär.
klicka på "uppdatera sidan" om den gamla fortfarande är kvar.
puss!

[verklighetsflykt]


om saker som ger kraft. [världens djuriska under, evig tid och biologiska explosioner.]


om sånt som växer, gror, vissnar. blod som koagulerar vid öppna hudmynningar och skog som läker.


att känna allting explodera, krakelera och [slutligen: implodera, invertes kluster.]


[luft.]


min påsk.


påsken är och har alltid varit någon som välkomnar våren med ett euforiskt skri med ett lätt paniskt uttryck. min påsk består inte av glätt neonfärgade fjädrar. inte av en bjärt lotta-på-bråkmakargatan-idyll och inte av soliga bilder på små barn i kletiga röda kinder och sockersträva fingrar.


min påsk, med forna sagor om kvastburet vårtbeklädda tanter och murkna skinnskor med tolvhålssnörning, lever i ett land med mörka skogar och en skräckslagen 1500-talsbefolkning.


min påsk bor i fallfärdiga stugor med avflagnad färg och sönderslagna fönsterrutor. den andas under ett brutet tak med brandgula tegelpannor. den kommer till liv på torra A4-ark där historien utspelar sig i dalgångar, på bergstoppar, i undanskymda skogsdungar med meterhöga brasor och rostiga tekannor. katternas gälla vårbrunst ekar mellan stammarna.


den vaknar i en djupblå skymning och letar sig ut i blodet, likt ett härjat våldtäcksoffer som söker skydd i skogens mörker under en daggbeklädd tallkvist. utmanande trevar den sina bara fötter längs med vattenfyllda dikeskanter, gryningsränder och rådjursungar. som ett bräckligt väsen drar den med sig en våg av maskros och spindelväv, som sakta sipprar genom sovrumsgardinerna.
den väcker dig när du sover.

mitt huvud förglömmer sig på flyktiga stigar. i mappar, arkiv. förglömmer sig i gamla liv.


min borg.


här skulle jag kunna dra någon sjuk parallell om trasiga tonårshjärtan.


[och ett litet grattis till mitt hundrade inlägg.]

a copy of a copy of a copy.









[vanity]


Tidigare inlägg
RSS 2.0