boken har funnits i min ägo sedan ett drygt år tillbaka och jag har fortfarande inte läst den. i ett litet antikvariat intill domkyrkan i linköping flydde jag sjukhusväggarna för att escapera den rådande verkligheten, och fly in i ett hav av hundra hämningslösa historier. [bara de inte kom från mig.]
med mig därifrån fick jag i varje fall den här lilla skönheten. så, visserligen kan associationerna ligga till grund för den frånvarande litterära nyfikenheten. alltså faktumet att den fortfarande är oläst.

i rubriken, däremot, drar jag paralleler till en borttappad ungdom i en småstad där vårveckorna spenderades på kullerstensgator, kalla strandklippor och trånga vindsvåningar med en ständig berusning i blodet. visserligen sorg i våra ögon men som i föreningens hetta fick vinet, glädjen och vänskapen att pumpa allt starkare. när den nu levande jag såg sin begynnelse.
och just därför, har jag svårt att finna en vackrare boktitel än just denna.