de där dova knastren som rytmiskt skälver i hörselgångarna när örat ligger tätt tätt tryckt mot huvudkudden. [livstecken]

[men jag ligger fortfarande kvar mellan mina lakan. i skräckslagen fosterställning lystrar jag desperat efter en närvaro från något som skulle kunna vara en mygga, en vilsen vårhumla eller något annat obehagligt flygfä som möjligen hittat vägen mellan mina sammanpressade händer i syfte att sända pulserande signaler mot mitt medvetande.]
- att jag försöker förneka mina egna hjärtslag konfunderar mig ännu, men ja. jag lever.

efter att jag försäkrat mig om att mamma lagt sig om kvällarna smyger jag alltid ut genom balkongdörren. på sex år gamla träskivor andas jag rök och tjära medan junivinden trasslar sig i otvättat hår och torra almlöv. siluetterna från frustande änglar skymtas mot skogsbrynet men jag vet inte hur jag ska hantera allt det vackra. och [statement nu:] jag har kommit in på värnamos textilakademi i höst och det är så jävla bra. det är ljuset mellan de tunga granarna vid horisonten.

det frustrerar mig dock mer att jag inte känner något än vad det frustrerar mig att jag inte är lycklig. att det inte händer något att jag inte får bita någon annan än mig själv i underläppen.

och jag får så himla mycket fint av er. kan vi inte säga som så, med tanke på att jag vet att ni kan, att vi alla gör vårt yttersta för att sammanstråla lite livsglädje? till alla oss här ute. snälla skriv några ord om vad som är bra fint vackert. om vad som helst. så sprider jag vidare positivismen i ett inlägg här framöver.
puss

du skriver så vackra ord. de inte bara letar sig in genom ögonen utan kommer in liksom i lungorna med varje andetag. jag brukar inte gilla bloggar. din gillar jag.

hoppas du mår bättre snart. grattis till dig!



dina bilder är underbara i din blogg och något jag tycker är fint är klänningar, vill ha hela garderoben full och att hångla med någon fin och gå på festival.

Fint skrivet! Men en sak i texten undrar jag över: du är väl 20, du behöver väl inte smyga ut när din mamma somnat för att röka, i smyg liksom?



Jag tycker om parfym som luktar sockervadd. Och min pojkväns läppar, så himla fina och kyssvänliga.

det här är så. fint.

inte bott i Göte sen jag var liten, men hänger där gör jag kanske för ofta för att ekonomin ska palla. du bodde på andra lång? avundsjuk. förstår verkligen om det saknas.

När jag träffade honom för allra första gången,

vi sa ingenting till varandra, vi bara stirrade på varandra. Efter dryga 1 minut frågade han mig om det var tillåtet att kyssa mig och jag nickade..



det var så fint, den stunden alltså. För några dagar senare ringde han mig igen och förklarade hur mycket han hade tänkt på mig och hur mycket han ville träffa mig igen. så.. fint för det händer inte ofta.

ibland blir jag så överväldigad av livet. vill memorera allt. ta kort på allt. rita allt. vara allt. vara överallt hela tiden och i just detta nu. vill göra allt så jävla värdefullt.



igår satt jag ute i vår trädgård, klockan var nog tjugutvå på ett ungefär. vår trädgård, den är som en egen värld som tillhör alla. omgiven av träd som vinden skakar om, rasslar och viskar i. man hör liksom inget annat och universum var så stort just då när jasminen eller kaprifolen eller något annat doftade och allt var så fint där jag satt i en filts beskydd mot den kalla vinden som ändå var sommar.



kärlek: the velvet undergound - i'm sticking with you



(hjärta.)

du är as duktig

Nu har min älskade kisse bott hos oss i en månad. Han heter Nisse men ibland kallar jag honom herr Nils.



Han måste bara världens tokigaste katt för när han vill komma in så klättrar han upp på taket och jamar utanför mitt fönster tills någon kommer och öppnar, och fast han är två år så går han fortfarande vilse under min madrass och leker med lampsladden.

Men dagar som denna ligger han mest i mitt knä och sover och är så obeskrivligt söt och jag kan inte fatta att han bara bott här i en månad för det känns som hela livet.

Hur vackert som helst.

Det är Peace & Love nästa vecka, och jag har aldrig sett fram emot något så mycket på länge. Det kommer bli så fint!

Att vakna med kisande ögon, solstrålar som strilar in genom tunna gardiner. Syrener utanför fönstret som under natten slagit ut. Sommarens ljusa nätter, midnattssolen. Tystnad och lugn, snåriga skogar som människan än inte hunnit förstöra. Det är fint.

Åh. Att sitta alldeles ensam uppe på en klippa, långt långt ute i skärgården. Att dra in den friska havsluften, medan några sjöfåglar skränandes flyger förbi. Att sträcka ut sina armar i luften, och tänka, hur vackert allting egentligen är, tillslut.

Igår lånade jag en efterlängtande bok som redan har blivit

Min nya favorit bok. Låt de gamla drömmarna dö av John ajvide Lindqvist. Skall jag va ärlig så åkte jag dit bara för att se en pojke. Han som har brunt, ruffsigt, kort hår, är lång som en gran och är förälskad i John lennon. När jag hade mod att fråga vart han var någonstans. Och det visade sig att han hade slutat för tre veckor sedan.

American History X. Den är så himla hemsk men så finfinfin på samma gång. Och kramar, det är nog det bästa som finns, speciellt om de avslutas med en puss.

Du skriver så himla fint!



Kent är fina. Dom är det finaste som finns och hjälper mig genom livet. Och på lördag ska jag till USA. Det är också fint. Och jag väntar på brev från min stjärnsyster vilket också är väldigt fint för brev är så där jättefina.

enda fina just nu är väl de stunder då man umgås med de bästa människorna på jorden och glömmer bort att allt egentligen är skit.

något underbart fint för mig är en pojke.

Ett vackert ting med blonda lockar och två skönhetsfläckar uppe och nere vid hans mun. jag ryste varje gång när jag såg han gå i skolkorridorerna med sina stickade tröjor och utslitna jeans.

Ett sådant vacker ting man inte ser varje dag.

Något fint är att jag spenderat de senaste två veckorna på Stockholms Universitets "forskningsskola". Där har jag fått forska på riktigt, med riktiga forskares riktiga forskning. Nämnde jag att det var på riktigt? Hur häftigt som helst, och nu vet jag att jag vill spendera mitt liv med att försöka bota sjukdomar - på riktigt. Det är fint.

Åh detta är bara så fint att jag nästan avdunstar.



Pirret i magen, adrenalinkicken, glädjen som övermannar varje liten atom i min kropp, när jag ser eller tänker på honom. Dock är jag olycklig, ledsen, förtvivlad, då jag inte vet hur hans tankar vandrar..

Ta det lugnt, andas, blunda och lägg dig i gräset. Det kommer bli bra och det är bara att ta det som det kommer. Jag ska till Roskildefestivalen på lördag och har inte fattar det ÖB. Men det kommer!

att jag är olyckligt kär i en pojke 92 mil bort.

åh, jag känner igen mig i dina ord jämt och ständigt. Och jag hatar känslan av att inte vara lycklig trots att man "borde". Lite fina saker som lättar upp för mig:

Jag åker på festival i övermorgon, huden lyktar sol (världens bästa doft, jag önskar nästan att den fanns på parfym så att man kunde ta fram och lukta på den under vinterhalvåret), jag flyttar till en ny stad i höst och börjar på gynasiet (det är bra för jag behöver rymma härifrån) och vad mer...jag köpte en blus för 30 kronor för några dagar sedan och jag älskar den.

Grattis till textilakademin, förändringar i livet är ju den bästa medicinen mot "olycklighet".

något som är fint är att jag bor i ett paradis, och att jag varje dag går runt med ett litet leende i bröstet. en liten påminnelse om att jag faktiskt kan klara allt. och att jag idag var och badade i en lagun med en fin kille med lockigt hår. och att jag kommer passera restaurangen där han jobbar nu när jag ska möta upp brudarna på vårt stammishak. och han kommer pussa mig. fast mest är det fint att livet kan vara såhär.

Något som är fint är Tove Janssons böcker. Framförallt "barnböckerna" om Mumintrollen och Sommarboken. Det finns inget som är så rogivande som att burra ner sig under täcket och läsa om hur en komet, som är så ensam där ute i den svarta världsrymden närmar sig och om vetenskapsmän som ser på stjärnorna och röker tusen och åter tusen cigaretter uppe på ett högt berg. Och allting ordnar sig på slutet. Såklart.

Jag vaknade i natt av att jag gapskrattade. Jag gapskrattade och skrek "De har samma frisyrer! De har samma frisyrer!". Sen skrattade jag ännu lite till.



Annat som är fint och allmänt bloggigt är att jag hittat min drömman. Och han har, som tur väl är, hittat mig också. Han har allt som räknas som åtråvärt i bloggvärldens mått mätt: mörkblont hår med stora lockar, blåa ögon med långa ögonfransar, enormt vitt leende, stora och mjuka läppar, knotiga axlar, seniga underarmar, glasögon, stickade tröjor, upprullade jeans, blå och supersnabb cykel, gitarr och en säng med plats för två. Medan jag plockar med disk eller gör något annat tråkigt och viktigt spelar han piano, vilket gör det ännu svårare att försöka fortsätta städa. Man vill ju bara lägga armarna om han mjuka mage och pussa honom i den fjuniga nacken.



Och ja, jag spyr nästan på mig själv för att jag skriver allt sånt här. Innan jag träffade honom ville jag döda alla tjejer som skrev sådana här söta och kladdiga gullegulltexter om pojkar med lockigt hår och vänliga ögon. Men! Det går icke att hejda sig! Mannen är underbar. Och jag förtjänar honom verkligen inte. Misströsta inte, mina fina vänner där ute i ensamhetens mörker. De finns på riktigt, bloggpojkarna. Han hittar er till slut, drömmannen.

Jag är lycklig för att jag på mindre än tre veckor har träffat 2 helt nya och fantastiska killar som vill träffa mig och pussa på mig och hänga med mig. Det är jag så lycklig över för det händer aldrig mig, det händer bara alla andra runt omkring mig så nu njuter jag för fulla muggar innan någonting rinner ut i sanden eller blir seriöst. För då kan ju två olika vara dåligt, men än så länge är det bara bra. Och det är jag lycklig över. Och att det är ljust. Det är nog det bästa som finns. Hoppas du kan glädja dig över något fint du med och grattis till att du kom in! Och tack för en bra blogg. Slut på "och" nu.

Jag har nyss varit i italien, i venedig, i dolomiterna, i pisa, i fem fina byar, i milano. det var fint.

Och just nu ligger jag i min säng och lyssnar på mattias alkberg - andra känner, det är också fint.

Det finaste jag vet -när allt annat är falskt och fel- är en viss Hellström.