[två år dåtid: nedräkning del ett.]

det här är en sådan dag jag inte anstränger mig för att lägga på minnet. min undermåliga kompaktkamera ligger förmodligen bortglömd i en av mina smutsvita tygpåsar med strimlor till axelband och håkansiluetter, efterlämnad och brutalt övergiven i skuggorna av de frånvarande händelserna. för en och en halv månad sedan tog jag studenten. min pappa dricker allt från måttligt till mycket. elin och jag kämpar fortfarande med vår relation, som förunderligt nog rest sig ur askan från incidenten i vintras. jag väger femtiofem kilo, är hundrasextionio centimeter lång och kräks fyra gånger dagligen. jag gömmer mig i skogen i frändefors och mellan blåa lakan i mariedal. jag har nyligen fått reda på att jag kommit in på journalistikvetenskap 60 hp på stockholms universitet och jag ser framåt. oscar är det vackraste jag vet.
[min vardag är egentligen bara ett stillsamt eko i en monoton kontext, trots att främmande böcker påstår motsatsen.]
det är måndag den 20 juli 2009. det är fyra dagar kvar.
fint skrivet
förlåt om jag frågar, du kanske inte vill ta upp det på bloggen men hur mycket har du pendlat sammanlagt i kg och mår du bra med vikten nu? skulle du liksom säga att du är äsfri? känner mig själv hjälplös, det är så svårt med mat. kram.
hej frida! du kan skriva din mejladress så svarar jag där, eller så mejlar du till mig på [email protected]. kram på dig
Vacker text. Dina bilder är helt underbara!
jag blev väldans berörd av den här texten, du skriver så bra!
superdupermegafin blogg du har! kram
Min öma lilla fågel...
Jag vill fånga in dig och låta dig vila din själ en stund... (från en vän....)
Underbara texter & bilder. Så enorma känsloladdade uttryck - jag får gåshud!!!!